Vaccinationer inom social- och hälsovårdssektorn – en viktig del av arbets- och patientsäkerheten

Många arbetstagare inom social- och hälsovårdssektorn samt andra yrkesgrupper behöver vaccinationer i sitt arbete. Vaccinationer som ges på grund av arbetsrelaterade infektionsrisker kan erhållas från företagshälsovården.

− Vaccinationer som behövs i arbetet ingår i arbetsgivarens skyldigheter enligt arbetarskyddslagen och arbetarskyddsprinciperna. Om man utsätts för mikrober som innebär en betydande hälsorisk och det finns ett vaccin mot dem, ska arbetstagaren vaccineras. Arbetsgivaren betalar för vaccinationen, säger Kari Reijula, professor i arbetsmedicin vid Helsingfors universitet och vice dekan vid medicinska fakulteten.

Enligt Reijula är vaccinationer för personal inom social- och hälsovården en viktig del av arbets- och patientsäkerheten samt högkvalitativ verksamhet.

Arbetsmiljövården kartlägger risker och behov av vaccinationer

Lagen om företagshälsovård kräver att varje arbetsgivare erbjuder företagshälsovård till sina anställda.

Vaccinationer som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet får arbetstagaren från den egna hälsostationen, men vaccinationer som ges på grund av arbetsrelaterade faror får man från företagshälsovården.

− Arbetsgivaren måste identifiera situationer och arbetsuppgifter där arbetstagaren utsätts för biologiska faror, och företagshälsovården måste göra en arbetsplatsundersökning där olika arbetsuppgifter kartläggs och riskerna och behovet av vaccinationer bedöms, förklarar Reijula, som har arbetat som arbetsläkare i 35 år.

Vaccinationer mot smittor inom social- och hälsovården

− Arbetsgivare inom social- och hälsovården, till exempel ledande läkare på hälsostationer eller sjukhus, måste få en arbetsplatsbaserad undersökning från arbetshälsovården där man kartlägger vad varje arbetstagare gör, vilka ämnen han eller hon hanterar och vilka virus eller andra mikroorganismer han eller hon utsätts för i arbetet. Alla arbetstagare måste gås igenom och deras risk för att smittas måste bedömas.

− På HUS har laboratorier, akutmottagningar och isoleringsavdelningar för infektionspatienter högst sannolikt situationer där mikrober exponeras. I laboratorierna hanteras infektionsprover som innehåller sjukdomsframkallande medel, vilket kan utsätta arbetstagarna för virus och bakterier. Feberpatienter och patienter som lider av allvarliga infektionssjukdomar, såsom hepatit B-leversjukdomar, förs till akutmottagningen. Både laboratorie- och akutpersonal möter och rör vid okända patienter, vilket ökar risken för infektion. En ökad risk för infektion finns också hos personal på isoleringsavdelningar och inom sjuktransporter, säger Reijula.

Till exempel bör laboratoriepersonal ha skydd mot hepatit, coronavirus, influensa, vattkoppor och kikhosta, liksom MPR-vaccination, som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund.

Personligt anpassade vaccinationsrekommendationer

Enligt Reijula bör vaccinationsrekommendationen för social- och hälsovårdspersonal i hög grad baseras på arbetstagarens utgångsläge.

− Vaccinationerna anpassas personligt för varje arbetstagare. De baseras på det arbete som han eller hon utför, tidigare vaccinationer, eventuella grundsjukdomar och hans eller hennes livssituation.

Arbetarskyddslagen kräver att arbetstagaren tar vaccin om det finns en risk att insjukna i arbetet.

− Om företagshälsovården bedömer att det finns en hälsorisk och rekommenderar vaccination, måste den tas. Vaccinationer som ges på grund av arbetsuppgifter är alltså inte frivilliga. Att vägra ta vaccin kan leda till uppsägning, säger Reijula.

Vaccinationer förebygger allvarliga följder av smittsamma sjukdomar

Smittskyddslagen ålägger arbetsgivaren inom social- och hälsovården att skydda sina anställda och arbetsgivaren själv, men också de patienter och kunder som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar.

− Smittsamma sjukdomar kan vara farliga för exempelvis transplantations- och cancerpatienter, de kan smittas av en ovaccinerad läkare eller sjuksköterska. Allvarliga följder kan också drabba spädbarn, personer över 65 år och gravida. Sådana som vårdar dessa grupper av patienter inom social- och hälsovården, och studerande som praktiserar inom dessa områden, bör ha lämpligt skydd.

Skydd mot mässling och vattkoppor fås antingen genom vaccination eller genom att ha haft sjukdomen, och skydd mot influensa fås genom influensavaccination. De som ständigt vårdar spädbarn bör vaccineras mot kikhosta.

− Företagshälsovården bedömer vid behov om arbetstagaren lämpar sig för att arbeta i lokaler där patienter och kunder är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar.

Detta kan göras redan i samband med hälsoundersökningen vid anställningen, säger Reijula.

När man reser utomlands i arbetet

Arbetsresor omfattas också av arbetsskyddslagen och arbetsmiljöskyddet.

− Jag arbetar som företagsläkare med internationella företag, och i mitt arbete har jag sett hur behovet av vaccinationer ökat då utlandsresorna blivit vanligare igen. Därför behövs det ständigt uppdaterade anvisningar och rekommendationer gällande vaccinationer för utlandsresor inom arbetshälsovården, säger Reijula.

Om man ska resa till ett område där det finns risk för mikrobinfektioner är det bra att gå igenom nödvändiga vaccinationer med arbetshälsovården.

− Mitt råd är: Var vaksam, bekanta dig med anvisningarna och fråga arbetshälsovården om råd, säger Reijula.

Anvisningarna finns i Duodecims Hälsobiblioteks Resehälsoguide, där det också finns en länk till landspecifika anvisningar.

Vaccinationer för praktikanter

Vaccinationer för praktikanter hanteras av studerandehälsovården, till exempel Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS).

− Det är bra att gå igenom vaccinationerna med studerandehälsovården innan praktikperioden. Skolan har vanligtvis en viss praxis för exponeringssituationer på arbetsplatser. Baserat på arbetsplatsens riskbedömning kan en specifik vaccination fås från studerandehälsovården eller arbetsplatsens företagshälsovård, säger Reijula.

Mer resurser och forskning om vaccinationer

Reijula betonar vikten av att förebygga sjukdomar och anser att det borde finnas mer resurser för vaccinationer i Finland. Mer forskning om vaccinationer behövs också. Förutsägelse och proaktivitet är vanligtvis billigare än sjukdomsbehandling.

− Kompetensen och verktygen för vaccinationer inom företagshälsovården bör utvecklas och uppdaterade arbetsmodeller för vaccinationsverksamheten inom företagshälsovården bör skapas, säger hon.
 

Läs också om vaccinationer för andra yrkesgrupper. 

Text: Leena Koskensalo