GÄSTBLOGGARE: VARFÖR BEHÖVS DET NY VACCINATIONSTEKNIK?

Det nya kan vara skrämmande. Varför till exempel använda helt ny RNA-vaccinteknik mot corona då det finns mer konventionella sätt att producera vaccin?

Det ställs två centrala krav på vacciner: de ska vara effektiva och samtidigt så säkra som möjligt. Fördelarna med vacciner syns på befolkningsnivån, medan eventuella nackdelar hänför sig till individer. Nackdelarna hänför sig inte heller nödvändigtvis till samma personer som de eventuella fördelarna med vaccinet. Därför anses allvarliga biverkningar av vacciner vara mycket orättvisa, även om fördelarna med vaccinet skulle vara obestridliga i förhållande till nackdelarna. Nya tillverkningsmetoder ger säkrare vacciner.

Konventionella vacciner innehåller antingen levande eller döda virus

Människor har sedan länge varit medvetna om att personer som haft vissa sjukdomar har bättre skydd mot nya infektioner. Vaccination ger samma resultat på ett tryggare sätt. Edward Jenners genombrott var att i stället för smittkoppsvirus använda mer ofarligt kokoppsvirus i vaccin.

Jenner visade att vaccinet fungerar med ett exponeringstest. En 8 år gammal pojke som tidigare vaccinerats med kokoppor exponerades för smittkoppor, och därigenom bevisades att han blivit immun mot smittkoppor. Föreställningen om att bevisa vacciners effektivitet genom exponering är alltså inte ny.

Jenners insikt att använda ofarligare kokoppsvirus för att åstadkomma korsskydd används fortfarande också i vårt vaccinationsprogram. I BCG-vaccinet som (delvis) skyddar mot tuberkulos används i stället för tuberkulosbakterien Mycobacterium tuberculosis den besläktade och ofarligare bakterien Mycobacterium bovis. Att använda levande smittalstrare medför dock risker, i synnerhet för personer med försvagat immunsvar. I värsta fall kan de insjukna av vaccinet.

En fungerande metod i vaccintillverkningen är att försvaga smittalstrande virus. Sådana vacciner med försvagade virus ger i allmänhet ett mycket bra och långvarigt skydd. Till exempel MPR-vaccinet, som i Finland används mot mässling, påssjuka och röda hund, är både effektivt och har orsakat mycket lite allvarliga biverkningar under årtionden av användning. Vacciner som innehåller icke-funktionella eller ”avlivade” virus är vanliga. Flera coronavacciner som utvecklats i Kina baserar sig på denna teknik.

Varför utvecklar då västerländska vaccinforskare coronavacciner med ny teknik? Medför detta inte eventuella risker?

Syftet med de nya vaccinteknikerna är att ta fram så trygga vacciner som möjligt

Ett centralt syfte med de nya vaccintyperna är att göra dem så säkra som möjligt. Eftersom RNA-vacciner varken innehåller levande eller avlivade virus, kan de under inga som helst omständigheter orsaka någon corona. Att göra viruset ofarligt kan inte misslyckas och personer med nedsatt immunsvar kan inte insjukna i virussjukdomen.

RNA-vaccinerna är de mest avskalade vaccinerna. Inuti en lipidhinna finns en kort kodsekvens, RNA, med vars hjälp den vaccinerades egna celler producerar den del av viruset mot vilken man vill åstadkomma immunsvar. Organismen exponeras alltså inte för kompletta virus. Eftersom försvarsreaktionen endast riktas mot en viss del av viruset, är sannolikheten för oönskade biverkningar mycket liten. Det RNA som vaccinet innehåller sönderfaller i sin tur snabbt i kroppen och har inga långvariga effekter.

RNA-vaccinernas största fördel jämfört med konventionella vacciner är alltså deras säkerhet. Tidigare undrade jag om vacciner av den här typen är tillräckligt effektiva. Men såsom de positiva nyheterna om coronavaccinerna visat på sistone, var mina farhågor onödiga. Efter den andra dosen är bägge RNA-vaccinernas skyddseffekt upp till 90 procent mot coronasjukdom med symptom, och de har visat sig vara effektiva även för 65 år fyllda personer. Vaccinskyddet bleknar gradvis, men förblir bra i de flesta minst sex månader. Den tredje dosen av vaccinet ger ett utmärkt skydd.

Jenner bevisade att hans smittkoppsvaccin fungerade genom ett exponeringstest. Om den centrala frågan gällande RNA-vacciner anknöt till deras skyddseffekt, så skulle det inte ha räckt med att undersöka deras skyddseffekt genom ett exponeringstest för frivilliga.

Försäljningstillstånd förutsätter omsorgsfulla undersökningar av eventuella biverkningar

I dag är kraven på vacciner mycket rigorösa, i synnerhet när det gäller säkerheten.

Det immunsvar som ett vaccin triggar kan dock också vara skadligt. Därför framskrider undersökningen även av de mest lovande vaccinerna i faser. Först undersöks det immunsvar som vaccinet åstadkommer hos ett tiotal personer. Samtidigt följer man noggrant med eventuella biverkningar.

Om immunsvaret är positivt och inga allvarliga biverkningar förekommer kan undersökningen framskrida till den andra fasen med hundratals personer i undersökningsgruppen. I denna fas kan man, utöver friska personer i arbetsför ålder, även inkludera personer som hör till vaccinets främsta målgrupper, till exempel över 65 år gamla personer då det gäller coronavaccin.

Eventuella biverkningar som ett vaccin kan orsaka har alltså undersökts hos hundratals vuxna innan man fortsätter med undersökningar som utreder vaccinernas effektivitet. Dessa fas 3-undersökningar omfattar tiotusentals deltagare, vilket innebär att man kan skapa en uppfattning om vaccinets biverkningar utifrån ett relativt stort sampel. En förutsättning för beviljande av tillstånd är att vaccinets fördelar otvetydigt är större än de eventuella nackdelarna. 

Mika Rämet
professor i pediatrik och experimentell immunologi